Paneum145 ™ Hem OLEUM - var olivolja
Filosofiska tankar rund bröd och annat

s'Ofabänkle, här filosoferar bagaren

(Schwäbisch (dialekt) för "ugnsbänken")
Här hittar du bagarens filosofiska tankedegar från sin varma Ofabänkle i bagarstugan PANEUM 145™. Medan mjöl, vatten och salt bildar otroliga aromer och de färdigfermenterade degarna förvandlas i stenugnen med hjälp av de naturliga, biokemiska och fysikaliska processerna, kan du sedan njuta av det färdiga brödet. Under tiden bubblar det även i bagarens huvud…

Följ PANEUM 145 på

  • Detta är början av en s k dagbok, tankar och ideér, allt om bröd och njutning av äkta vara.

    Här hittar du frågor och svar, tankar och filosofiska bubblarna som dyker upp lite här och där runt bröd, råvaror, mat, kvalitet, historia etc.
    Inlägg är inte schemalagt eller regelbundet. Kanske dyker det ena receptet efter det andra upp, vem vet?

  • 01.08.2023

    Nan e Barbari bröd
    (Persian: نانبربری, romanized: nân-e barbari) is a type of yeast (I used sourdough surplus) leavened Iranian flatbread. It is one of the thickest flat breads and is commonly topped with sesame or black caraway seeds. A notable characteristic of the bread is its top skin that is similar to pretzels or lye roll's skin due Maillard reaction that occurs during baking as it is glazed with a mixture of baking soda, flour and water prior to baking.

    Barbari is an obsolete Persian term for the Hazara people living in Khorasan, Iran. Barbari bread was first baked by Hazaras and taken to Tehran, becoming popular during the Qajar dynasty. Hazaras are no longer called barbari (i.e. Easterners). As Mongols were considered barbarians and Hazara are descended from them hence the term. But the bread is still referred to as nan-e barbari in Iran while Hazaras refer to it as nan-e tanoori (tandoor oven bread). It is popular among Iranian Azeris.

  • 02.08.2023

    Seelen
    Det finns två historier om hur namnet ”Seelen” (tysk för själar) uppkom. Den ena troligen mer sann än den andra. Du får välja själv vilken du tycker bäst om.

    Den kristna Allhelgonadagen infaller den 1:a november och i den romersk-katolskt kyrkan firas allhelgonadagen den 2:a november, Alla själars dag. Denna dagen minns man de själar som ännu inte är frälsta. Enligt tron stiger de upp från skärselden och tar en paus. Av den anledningen ville folk ge dessa avlidna själar en liten bit bröd att ta med sig och därför läggar man  Seelen - ”själarna”, som idag är så populära på gravarna i södra Tyskland.

    I den andra historien var det en bagare i Ravensburg. Historien leder till tiden av det 30-åriga kriget.

    Bagaren gav följande löfte: att ge varje tiggare en limpa varje år om pesten skulle passera Ravensburg. Från detta generösa löfte blev det typiska Schwabiska snåla "bröd" Seelen kvar. (Man säger att vi är släkt med skottarna). De Seelen - "själarna" från det Övre Schwabiska området är läckra och gör vår själ gott säger man.

  • 08.08.2023

    Main de Nice
    Bokstavligen översatt med "hand av Nice", har detta bröd blivit ganska bortglömt eftersom bara ett bageri i Nice, kanske i hela Frankrike, fortfarande bakar det. Enligt dem representerar de fyra fingrarna de fyra huvudsakliga dalarna i Alps Maritimes-området: Roya, Tinée, Vésubie och Var.

    Ett riktigt gott, långjäst bröd med en intressant form. "main de nice" kommer från staden Nice i sydöstra Frankrike. Det är ganska svårt att hitta det i bagerier nuförtiden. En berömd bild på Picasso har tagits med detta bröd. (se i galleriet)

  • 10.08.2023

    Pain de Brie

    Detta bröd kommer från Normandie och har bakats sedan 1300-talet. Det uppskattades verkligen av fiskare på grund av dess långa hållbarhet (upp till 1 vecka). På grund av en riktigt kompakt deg och låg hydrering. Ibland var brödet helt torrt och innehöll inget salt alls. Fiskaren skulle sedan blötlägga dem i havsvattnet medan de var på båten, vilket skulle tillsätta vatten och salt som var nödvändigt för att de skulle vara ätbara. Formen kan vara representativ för en båts skrov. Nu behöver du inte lägga det i blöt i havsvattnet ;-)


  • 16.08.2023

    Schlumbergerli

    Det var den elsassiske bankiren och industrimannen Amedée Schlumberger som plågades av kulinarisk hemlängtan när han var tvungen att lämna Alsace på grund av den tyska ockupationen och emigrerade till Schweiz 1872. 

    Schlumberger var gift med en kvinna från Basel från den förmögna familjen Ehinger och därför flyttade familjen till Basel, där Schlumberger blev delägare i sin svärfars bank och därmed också fick kontakt med det sociala livet i Basels överklass. Även om han kunde leva ett gott liv i Basel, saknade han enligt familjeberättelser den omisskännliga smaken av de typiska franska "petits pains bien crustillants", de små, krispiga vitmjölsfrallorna.

    Men istället för att framhärda i melankolisk längtan gav Amedée Schlumberger bagarmästaren Riedtmann i Aeschenvorstadt i Basel i uppdrag att tillverka sådana frallor, som han sedan föredrog att servera på sociala inbjudningar i sitt hus. 

    Dessa nya frallor var uppenbarligen mycket populära och när bagaren Riedtmann fick frågan om vad de skulle heta förklarade han helt enkelt att det var frallorna som Schlumberger hade bakat. Så kom det sig att semlor bara kallades "Schlumbergerli" i folkmun. Och som fallet är med talat språk blev det med tiden helt enkelt "Schlumbi" i Basel.

    100 år efter Schlumbergers emigration, 1972, kallade Baselbagarna till årsdagen. Befolkningen hade all anledning att vara glad, för vid detta tillfälle sålde bagarna frallorna för samma pris som för 100 år sedan: nämligen för 5 Rappen styck. Det var 3 till 4 gånger mindre än vad frallorna kostade 1972. Kampanjen blev en stor framgång. Efter bara tre timmar ska runt 1 miljon frallor ha sålts.

    När frun till Amédée Schlumbergers barnbarn, Alice Schlumberger, beställde frallorna per telefon lät det så här: "Do isch Schlumbärger – mer hätte gärn zäh Schlumbärgerli." - "Det är Schlumbärger – vi skulle gärna ha tio Schlumbärgerli."

  • 29.05.2024

    Schwäbische Knauzen -"Gnaozå"

    Ett medvetet brödfel

    Brödfelet är dock tillåten om den kommer i form av en ”Knauzen”. Detta utbuktande utskott som skjuter ut ur degen är den första biten av frallan som ska ätas. Det är den krispigaste. Det är ett konst att göra brödfelet så att den blir rätt. Med en speciell "Knauzenschiesser", ett slags skopa,lyfter man degen in i ugnen på den hetta stenen.
    En fralla som lovar hem. Den är krispig, den är stark, den är ett uttryck för den schwabiska höga bak-kulturen. Medan Knauzen kan hittas i varje bra bageri i Övre Schwaben, måste du gå hungrig i resten av landet. 

  • 29.05.2024

    Pain de Méteil tressé